Reportage med Anna Maria Lenngren

En kvinna före sin tid

Anna Maria Lenngren var en av sin tid största poeter, trots att många av hennes verk var anonyma för allmänheten. Jag har fått tag på en gammal intervju med henne som aldrig publicerats. Idag, 200 år sedan hennes dödsdag, har jag bestämt mig för att sammanställa ett reportage. Det diskuteras jämställdhet, att skriva anonymt och hennes mest ihågkomna verk. Ni får också höra en del funderingar från mitt perspektiv, 2000-talets perspektiv.

Ungefär en kvarts promenad från mitt kontor bor Anna Maria Lenngren. Det är en solig aprildag i Uppsala år 1800. Igår kröntes Gustav IV och eftersom det är lördag idag så gör sig människorna i staden redo för att fira, även fast en del verkar göra det mer av plikt än vilja. När Anna Maria tackade ja till inbjudan sa hon att hon inte var en särskilt stor supporter till varken kungen eller festande. Just därför har hon nog fått tid till en intervju. Jag svänger sista svängen och trampar nästan snett på en utav kullerstenarna, jag tänker att det måste finnas en bekvämare lösning för underlag. Där, på hörnet ligger den lilla gröna stugan som hon bor i. På gaveln där ytterdörren finns, finns också ett litet fönster, i vilket man ser små hemtrevliga gardiner och en fin rumslind. Jag knackar försiktigt på den vitmålade dörren. Efter bara några sekunder hör jag hur någon ropar och sedan knarret från dörren när den öppnas.

Inne i huset med ett välkomnande leende står Anna Maria Lenngren, hon har kort hår såväl som kropp. En kroppsform något mer bastant än snittet vittnar om ett hyfsat stillasittande liv, med god till gång till smakfull mat. Hon hälsar mig välkommen och visar mig snabbt runt i huset. Även om jag kanske borde vara förberedd på det så blir jag chockad av hur mycket böcker som finns överallt, ett namn som dyker upp ofta är Voltaire. Hon visar mig in på sitt kontor.

Uppväxten
När vi sedan sätter oss och börjar prata berättar hon om hur hon växte upp i Uppsala, i kvarteret Ånäbben. Om hur hennes far var lärare i latin på universitetet, han lärde också Anna Maria latin redan när hon var ung. När hon sedan blev äldre hjälpte hon sin pappa att undervisa studenterna.

Det slog mig när jag läste denna delen att det måste ha varit relativt ovanligt med en flicka som fick en såpass bra utbildning. Vi kanske har Anna Marias pappa att tacka för att han utbildade en av dåtidens stora förebilder, både inom litteratur och jämställdhet.

Jämställdhet
Under mina efterforskningar så tycker jag mig märka att jämställdhet är huvudämnet i Anna Marias texter, och detta bekräftar hon också under intervjun. Som en följdfråga undrar jag då om hon ser sig själv som en del i den omdiskuterade kvinnorörelsen, vilket hon svarar att hon absolut gör.

I efterhand har en av Anna Marias största inspirationskällor blivit starkt ifrågasatt för sin kvinnosyn, jag undrar hur Anna Maria uppfattade det när hon läste hans arbeten. Jag antar att man helt enkelt fick bortse från det på den tiden eftersom praktiskt taget alla, framförallt män, hade en något unken kvinnosyn. Anna Maria fick ta till vara på allt det som var bra i hans texter.

Ett anonymt geni
En del personer som har insyn i svensk litteratur, framförallt den nära vännen Johan Henric Kellgren frågar sig hur en så begåvad poet inte har fått mer erkännande i litteraturkretsar. Innan intervjun tog jag reda på detta via den Svenska Akademin, deras svar var att de flera gånger frågat Anna Maria om de skulle kunna få uttrycka sin uppskattning på något sätt, men hon har tydligt tackat nej.
- Varför var du så envis med att vara anonym i dina texter och inte ta emot erkännande, undrar jag?
Hon säger då att:
- När man uttrycker sig om jämställdhet och kvinnors rätt i samhället får man många meningsmotståndare, främst män.
- Så du använder anonymiteten som ett skydd mot folk som tycker annorlunda, frågar jag vidare?
- Det skulle man kunna säga.

Man skulle kunna tro att Anna Maria hoppades att folk om 200 år skulle slippa bekymra sig om skydd på grund av sina politiska åsikter. Tyvärr behöver folk fortfarande, även i Sverige, leva ständigt vaksamma på grund av politiska uttalanden.

Ett verk som fortfarande lever kvar
Slutligen så diskuterar vi texten som enligt henne själv är den populäraste hon har skrivit, pojkarna, texten som handlar om minnen från hennes egen barndom. Man kan även hitta spår av satir och kritik mot det feodala samhället.
- Varför tror du den blev så populär?
Hon kliar sig lite på hakan och suckar fundersamt:
- Jag tror det har att göra med att jag skriver om minnen från framförallt skoltiden, jag tror många känner igen sig.

Långt efter Anna Marias död så citerade man texten på klassträffar. Ett passande val, med tanke på att texten till stor del handlar minnen från hennes egen skoltid. Men texten innehåller också hyllningar till den franska revolutionens idéer, kanske kan textens popularitet ha varit en del i revolutionens spridningar i Sverige?

Text: Arvid Rydström